Vädret, förkrök och bajs
Så nu har jag också fallit för flickornas charm och gästbloggar. "Skriv något avslöjande fast det inte är så avslöjande egentligen" är instruktionerna. Så först tänkte jag skriva om vädret, förkrök och bajs men jag känner mig lite för överambitiös för sånt tjafs. Så jag tänkte berätta en avslöjande fast inte så avslöjande grej egentligen. Det kommer en dag då smalbenen krossas av pjäxorna och den dagen var idag. Men min kära fader har sagt att om man inte klagar går det över fortare än man tror. Han har till och med refererat till seriös engelsk forskning men det gör han när han argumenterar om vilken sida av polarbrödet man ska bre på också(på den bubbliga, dah?). Fast pappa är ibland visare än Gandalf.
Även om vi har hur kul som helst här ibland, som när vi spelar hejknekt eller huulahuulagame, så finns det problem med att trycka ihop fyra människor under samma tak. Det är ett visst underhåll att sköta, begränsat antal toaletter, hungriga käftar som ska mättas, begränsat med alkohol och begränsat med pengar. Så igår var det hus i helvete när diskberget hade passerat toppstugan. Till er som känner Sara och Natta är förvåningen föga men till er som inte gör det men vill lära känna: dessa brudar har väldigt dåligt tålamod för varandra. De flesta störningsmomenten tas upp i 100 decibel och blandas ihop med beskrivningar som "jävla fitta","horunge" och andra obscena namn. Det skriks, rivs och sparkas under bordet. Sen är det splittring och jag och Amanda får bli snacka-skit-bakom-ryggen-vapen. Inte så vassa dock eftersom båda tjejerna är hyffsat lata. Men efter ett tag kommer den ena på den andra med att också snacka skit så då går de in i rond två. Kalabalik igen.
Men sen händer något mycket egendomligt. Som ett korttrix. Man hinner inte fatta någonting. De sluter fred. Tar en cigg och håller varandra i handen när de kommer in igen. Som systrar. Hade man då klagat hade man fått mattan under sig dragen. Pappa hade rätt (och han svarar: dah?) det går över mycket fortare än man tror. Men övertolkare som jag är måste jag nu dra det här ett steg längre. Det suger här i åre. Människorna är dryga, pjäxorna trånga, vädret piss och förjävligt äckligt i huset. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att det är låååååångt kvar tills det är över.
Btw, Natta och spådamerna igårkväll: det finns en inspelning.
Så nu har jag också fallit för flickornas charm och gästbloggar. "Skriv något avslöjande fast det inte är så avslöjande egentligen" är instruktionerna. Så först tänkte jag skriva om vädret, förkrök och bajs men jag känner mig lite för överambitiös för sånt tjafs. Så jag tänkte berätta en avslöjande fast inte så avslöjande grej egentligen. Det kommer en dag då smalbenen krossas av pjäxorna och den dagen var idag. Men min kära fader har sagt att om man inte klagar går det över fortare än man tror. Han har till och med refererat till seriös engelsk forskning men det gör han när han argumenterar om vilken sida av polarbrödet man ska bre på också(på den bubbliga, dah?). Fast pappa är ibland visare än Gandalf.
Även om vi har hur kul som helst här ibland, som när vi spelar hejknekt eller huulahuulagame, så finns det problem med att trycka ihop fyra människor under samma tak. Det är ett visst underhåll att sköta, begränsat antal toaletter, hungriga käftar som ska mättas, begränsat med alkohol och begränsat med pengar. Så igår var det hus i helvete när diskberget hade passerat toppstugan. Till er som känner Sara och Natta är förvåningen föga men till er som inte gör det men vill lära känna: dessa brudar har väldigt dåligt tålamod för varandra. De flesta störningsmomenten tas upp i 100 decibel och blandas ihop med beskrivningar som "jävla fitta","horunge" och andra obscena namn. Det skriks, rivs och sparkas under bordet. Sen är det splittring och jag och Amanda får bli snacka-skit-bakom-ryggen-vapen. Inte så vassa dock eftersom båda tjejerna är hyffsat lata. Men efter ett tag kommer den ena på den andra med att också snacka skit så då går de in i rond två. Kalabalik igen.
Men sen händer något mycket egendomligt. Som ett korttrix. Man hinner inte fatta någonting. De sluter fred. Tar en cigg och håller varandra i handen när de kommer in igen. Som systrar. Hade man då klagat hade man fått mattan under sig dragen. Pappa hade rätt (och han svarar: dah?) det går över mycket fortare än man tror. Men övertolkare som jag är måste jag nu dra det här ett steg längre. Det suger här i åre. Människorna är dryga, pjäxorna trånga, vädret piss och förjävligt äckligt i huset. Och jag hoppas, hoppas, hoppas att det är låååååångt kvar tills det är över.
Btw, Natta och spådamerna igårkväll: det finns en inspelning.
/Sanna
Kommentarer
Trackback
